Ja, det blev pannkaka framför kameran för en tid sedan. Har länge tänkt fotografera pannkakor efter att ha blivit inspirerad av Elin Kero. Hon visade i en Youtube-film hur hon snabbt arrangerade ihop ett stilleben med pannkakor. Som förberedelse hade hon varit på loppisar och köpt rekvisita och förstås stekt ett gäng pannkakor.
Sedan ett par år tillbaka har jag också börjat samla på mig rekvisita från loppisar. Man kan göra riktiga fynd, billiga saker som gör sig fint på stilleben. Kannan och den lilla krukan i bakgrunden på min pannkaksbild är loppisfynd som kostade 10-15 kr styck. Saker i den bruna färgskalan blir väldigt fina på bild och den där kannan gör sig bra. Tallriken fick jag offra några tior på Cervera för, men det var den värd.
Det tog sin tid att få till bilden. Pannkakorna stektes ett par dagar innan fototillfället och jag hade även köpt bären. Bara att skrida till verket och arrangera alltså. Det är verkligen inte lätt, jag fick göra om flera gånger och pannkakorna blev väldigt hanterade längs resans gång. Tyckte tillslut att det blev bäst att vika dem i fyra delar och lägga dem i en lite slarvig hög.
Här har ni resultatet, jag är ganska nöjd och har fått mycket cred för bilden. Men som vanligt ser jag att det finns detaljer som kunde ha gjorts bättre, saker som jag har med mig till nästa gång det står en tallrik pannkakor framför kameran.
Det finns utan tvekan fysiska hinder för fotografer. Att vara (eller leka) fotograf kan minst sagt vara förenat med vedermödor. Det blev väldigt tydligt härom dagen när jag skulle försöka föreviga den enormt vackra vitsippsskogen.
Att vara 61 och ha progressiva glasögon är långt ifrån optimalt för en fotograf som krälar runt på marken för att komma i jämnhöjd med växtligheten. Upptäckte dessutom hur extremt ovig jag blivit och med cirka tio kilo för mycket blev det hyfsat bökigt. Det hade kunnat bli riktigt roliga bilder (eller filmklipp) på mig där jag likt en säl baxade mig i läge för att försöka få till en fin bild på en ensam vitsippa.
Eftersom jag inte är ägare till ett makroobjektiv kan jag inte få de där riktiga närbilderna. Då blir det i stället till att få med lite av omgivningen och när jag hittade en ensam sippa nära en mossbevuxen pinne hade jag mitt motiv. Det var fint ljus, klockan var runt 17 och solen stod lågt och silade ljuset ner mellan träden.
Att fånga min lilla sippa visade sig lättare sagt än gjort. För att komma tillräckligt långt ner fungerade det inte att titta i sökaren, det var fysiskt omöjligt att få ansiktet tillräckligt långt ner. Så det var bara att fälla ut skärmen.
Problem nummer två; nu blev vinkeln i glasögonen fel, liggande på mage kunde jag inte titta i ”läsrutan” utan att böja huvudet bakåt – ungefär som en kobra redo att hugga. Så vad gör man? Att famla i blindo skulle knappast fungera. Det fungerar inte heller att försöka fokusera och trycka av i kobraställningen, så det var bara att slänga brillorna. Jag ser hyfsat på nära håll och chansade på att kunna ställa fokus utan synhjälpmedel.
Problem nummer tre var att hitta fokus. Jag ville såklart ha det mitt i blomman men det var svårt att autofokusera då motivet gav kameran många val. Så det blev till att fokusera manuellt, via skärmen. Utan brillor! Sen gällde det att försöka hålla kameran stilla, kvar i fokusläget, och trycka av utan att röra den. Provade några varianter, tillslut lyckades jag hålla kameran någorlunda stilla samtidigt som jag tryckte av med höger tumme.
Puh! Är hyfsat nöjd med bilden även om jag ser att den kunnat vara något skarpare. Men det var kul att testa krypa-runt-som-en-säl-fotografering, kan inte komma ihåg att jag gjort det förut. Det viktigaste av allt är ändå att jag lärde mig saker. Och jag tänker kräla runt fler gånger!
Du kan göra fina stilleben av sånt du har hemma. Är säker på att ditt hem är fullt med saker som du kan göra ursnygga bilder av. Du kommer långt med en hyfsad kamera, bra ljus, en lämplig bakgrund och lite fina saker. Sen är det bara att tuta och köra!
Jag såg nyligen en massa youtubefilmer med Elin Kero, en jätteduktig ung fotograf som specialiserat sig på att fotografera stilleben. Blev inspirerad och har börjat göra egna trevande försök. Det första jag gjorde var att besöka ett loppis för att köpa billiga saker, men har tyvärr inte lyckats att ta någon särskilt fin bild med det jag fick tag på. Däremot har jag plåtat andra saker som jag hade hemma, det är jätteroligt och jag är ganska nöjd med några av bilderna.
Kolla efter tapetprover
Hos Elin fick jag också tipset om att använda tapeter som bakgrund. Besökte min lokala färgbutik och fick tag på utgångna tapetprover billigt, dit åker jag fler gånger. Det är sånt som de ändå ska kassera, jag fick några gratis och en oöppnad rulle gav jag 50 kr för. Fick kanske inte riktigt tag på det jag hade tänkt, men det blir fler besök.
I kväll har jag plåtat sybehör, det blev helt okey även om jag kunnat vara mera noggrann med detaljerna. Men jag är ännu i experimentstadiet och håller på och lär mig, så jag är hyfsat nöjd med bilden. På sikt ska det nog bli fina stilleben av sånt jag har hemma men även av saker som jag lånar eller faktiskt köper. Frukt, godis och bröd är sånt som gör sig bra på bild.
Jag tycker om att fotografera i befintligt ljus men så här års är det inte alltid ljuset räcker till ens mitt på dagen. Eftersom min bild är fotograferad efter mörkrets inbrott så har jag använt blixt, denna gång tog jag min speedlight. Oftast använder jag studioblixtarna men i kväll var jag för lat för att orka rigga så jag nöjde mig med speedlighten. För att slippa slagskuggor slog jag den i taket, rummet där jag fotar har snedtak så ljuset vinklades precis dit det skulle utan en massa svarta fula slagskuggor.
Trådrullar, några knappar, ett måttband, synålar, två fingerborgar och en sprättkniv fick vara fotomodeller i dag. Fotograferat med Nikon D750, f/9, ISO 200, brännvidd 92 mm, speedlight avfyrad i TTL-läget.
Schackstilleben
Min pappas schackspel (han gick bort 1988) har stått här hemma mer eller mindre orört i många år, min son fick det när mamma sålde huset 2002. För ett par veckor sedan kom jag på att det kanske går att plåta av det, göra ett fint stilleben. Kollade lite hur andra gjort och skred sedan till verket. Det blev totalt tre bilder varav en visas här. Denna och övriga två finns på pixabay.com.
Schackbrädet köpte pappa på sin enda utlandsresa, Marbella 1977. Vi var där hela familjen och föräldrarna åkte på en dagsutflykt till Alhambra, om jag inte minns fel köpte han brädet där. Pjäserna fick han av mig i julklapp, gissningsvis samma år. Och nu finns alltihop fångat på bild, de har i skrivande stund laddats ner av andra på Pixabay ett par hundra gånger. Kul tycker jag!
Tänk på skärpedjupet
En bra sak att tänka på när man fotograferar stilleben är skärpedjupet. Med stor bländare blir skärpedjupet kort, som på min schackbild. Sysakerna har jag fotat med en mindre bländare vilket ger skärpa åt nästan alla sakerna. Vilken bländare som väljs beror helt på hur stort skärpedjup som önskas. En liten bländare (högt tal) ger dessvärre mindre ljusinsläpp vilket kan ställa till det vid fotografering i befintligt ljus. Det går givetvis att justera genom att höja ISO och ställa kameran på ett stativ med längre slutartider, men jag tycker att resultatet blir bättre om det finns tillräckligt med dagsljus.
Det är bara att sätta igång och testa, foto är verkligen kul!
Schackbräde inköpt i Spanien 1977 med pjäser köpta på varuhuset Sigma i Västerås. Fotograferat med Nikon D750, 1/250 sek, f/4, ISO 100, brännvidd 58 mm, studioblixt avfyrad.
De flesta av oss som gillar att fotografera strävar konstant efter att bli en bättre fotograf. Alla har kanske inte tid och råd att gå kurser, men det finns sätt som visserligen kostar en del tid men som i gengäld är gratis. Vi som gillar att plåta kan lära oss mycket på nätet, dels via kanaler som Youtube och fotogrupper på Facebook, men även genom att gå med på olika sajter där de egna bilder blir bedömda av andra.
Det kan vara tufft att få sin älsklingsbild refuserad på ett sådant forum. Men i stället för att bryta ihop och känna sig missförstådd är det läge att granska sitt alster med kritiska ögon och fundera över vad som kunnat göras bättre. Är bilden skarp? Ligger skärpan på rätt ställe? Kunde bilden ha komponerats snyggare? Är den tagen ur en fördelaktig vinkel? Är den fotograferad med optimalt skärpedjup? Hur faller ljus och skuggor? Är det lugnt eller oroligt i bakgrunden? Det finns många frågor att ställa sig när en bild man själv tycker är bra refuseras av andra.
Du blir en bättre fotograf men glöm att bli rik
På pixabay.com finns det nära 120 000 medlemmar som genom funktionen för kvalitetskontroll har möjlighet att rösta in din bild eller att refusera den. Får du din bild godkänd innebär det att du bjussar på den, ger folk i hela världen tillstånd att ladda ner den och använda den utan kostnad även i kommersiellt syfte. Det finns möjlighet att donera pengar till fotografen, men räkna inte med att folk generellt vill betala för att använda dina bilder. Läste nyligen på sajtens forum om en medlem som på närmare 80 000 nedladdningar fått in cirka 40 US-dollar. Mina egna bilder har i skrivande stund laddats ner nära 21 000 gånger och jag har fått cirka 10 US-dollar totalt vilket stämmer bra i proportion till den andre fotografen.
Anledningen till att jag är med på Pixabay är alltså inte att tjäna pengar utan att utvecklas som fotograf. Det finns enormt mycket snygga bilder att imponeras och inspireras av och varje gång en bild blir refuserad ställs frågor om vad som kunnat göras bättre. Att titta på andras bilder väcker beundran och inspiration, ger idéer och lust att ta fram kameran. Det är värt mycket! Att dessutom kunna utvecklas på tider som passar en själv gör inte saken sämre. Och självklart tilltalar det egot när andra gillar ens bilder!
Tävla med dina bilder
Är sedan några veckor även med på gurushots.com. Det är ett lite annat upplägg, där har andra inte rätt att använda dina bilder utan du är helt enkelt med och tävlar i olika kategorier. Även där är det forumets medlemmar som bedömer dina bilder genom att rösta på dem och du kan vinna priser i form av gadgets på sajten. Du promotar dina egna bilder genom att rösta på andras och för att rösta tittar man automatiskt på många bilder. Det finns oerhört skickliga fotografer och det finns mindre skickliga. På Gurushot är den kvalitetsmässiga variationen större, men det är också utvecklande att titta på och bedöma mindre bra bilder. Här är det ingen som bedömer din bild innan du skickar upp den och deltar, du kan delta med vilken bild du vill oavsett kvalitet. Bedömningen görs genom det antal röster din bild får i den kategori du tävlar i.
På Gurushot avancerar du också i nivå som fotograf. Som ny är du en newbie och efter ett antal ”achivements” blir du undan för undan rookie, challenger, advanced, veteran, expert och så vidare. Det högsta du kan bli är guru och som sådan kan du ordna egna fotoutmaningar, bestämma ett eget ämne. Det går ganska fort och lätt att avancera i de första stegen, men från och med veteran blir det svårare.
Gamla och nya bilder
Jag har rotat fram och laddat upp en massa gamla bilder på pixabay.com. Självklart tar jag även nya bilder och delar där, men visst är det kul att bilder jag knappt minns att jag tagit blir godkända och kan faktiskt kan komma till användning hos andra.
Lärde mig nyligen att det finns backdrops (små fotobakgrunder med motiv som fejkar miljöer) för en billig peng på nätet, så jag började kolla runt. Hittade tre som jag beställde till en kostnad av drygt 300 kr för alla tre inklusive frakt. Den första dök upp i brevlådan i dag.
Var långt ifrån imponerad när jag öppnade påsen som den levererades i. Ut kom ett skynke i någon slags tunn vinyl som vikts ihop åtskilliga gånger, det var veck och skrynklor över hela. Hade i och för sig inte väntat mig en kvalitetsprodukt för den ynkliga summa som jag betalat, men jag vill givetvis kunna använda den. Min erfarenhet i studion sa mig att i det skicket var den oanvändbar, när man fotar saker syns vartenda dammkorn om man drar upp bilderna i lite storlek. Tänkte att den kanske skulle gå att stryka, men vågade inte testa innan jag konsulterat en fotogrupp på fb som jag är med i. Jodå, det skulle gå bra om jag bara la ett tyg emellan.
Testade och det fungerade dåligt, hade järnet på två prickar och försökte stryka framsidan med ett tygstycke emellan. Till slut vände jag på backdropen och såg att det var någon slags tunn väv på baksidan så jag chansade att stryka direkt på. Tänkte att det inte var mycket pengar att förlora om jag skulle förstöra den, var faktiskt mer orolig för strykjärnet. Men se där, det fungerade!
Vecken försvann inte helt, men det blev väldigt mycket bättre och jag tänker att den kanske hänger ut sig så småningom. Men jag var absolut tvungen att testa hur det blev! Rafsade ihop lite saker till ett stilleben och tryckte av och faktum är att jag känner mig hyfsat nöjd med tanke på hur lite arbete som lades ner i förväg. Har inte gjort mig för speciellt mycket, varken med komposition, ljussättning eller redigering efteråt men jag tycker att det blev ganska bra ändå. Ser fram emot hitta saker att plåta mot den här bakgrunden och att de andra två bakgrunderna dyker upp snart …
Det är roligare att fotografera i studion med backdrops i stället för enfärgade bakgrunder.
Personliga porträtt, så hette fotokursen som jag deltog i första helgen i mars. Det var en rolig och lärorik kurs där frågan ”vad är ett porträtt” fick visst fokus.
Att ta ett ”headshot” är inte riktigt samma sak som att ta ett porträtt. Ett snyggt headshot passar som profilbild på sociala medier som Linkedin medan ett porträtt berättar något om personen som blir fotograferad. Alltså något mer än bara hur personen ser ut. Det är inte alltid helt lätt att ta såna bilder, det ska gudarna veta. Ett bra tips är att försöka ta reda på lite om personen innan det är dags för plåtning.
Hur ska man tänka? Det gäller att SE den person som ska fotograferas. Ställa några frågor för att komma närmare personligheten men även ta reda på vad personen själv vill få ut av bilden. På kursen fick vi jobba två och två med olika uppgifter där vi skulle fotografera varandra och när man står där med kameran i handen och ska plåta en helt okänd person är det lätt att det blir helt blankt i skallen. Då gäller det att snabbt försöka tänka ut något kreativt, något som torde vara betydligt lättare om fotograferingen är förberedd och planerad. Det är när man står där som insikten infinner sig; det krävs yrkeskunskap och vana för att bli en duktig fotograf.
Kan detta sägas vara ett personligt porträtt? Fotot taget vid Nya varvet med utsikt bortåt Älvsborgsbron.
Några dagar efter kursen var jag i Göteborg och plåtade tillsammans med en gammal klasskompis. Vi ses inte så ofta, så det blev kanske mera prat än verkstad, men jag fick i alla fall en bild på honom som jag tycker är mera av ett porträtt än en profilbild. Fotot är inte särskit välplanerat vilket syns på en del störande artefakter som kommit med, men jag vill ändå inte beskära den mer. (Men visst hade det blivit mycket snyggare utan den fula plåtlådan vill vänster).
Det är kul att fotografera människor utomhus då det är en betydligt större utmaning än att ta studiobilder. Under kursen gick vi en hel del i området runt Långgatorna och Järntorget och upptäckte att det är rent bedrövligt så mycket fula saker som står överallt och förstör annars ganska fina miljöer. Det är soptunnor, tidningsboxar, gatupratare, stolpar och skräp överallt! För att inte tala om alla bilar.
Vad är ett porträtt?
Många tänker nog att ett porträtt är en bild tagen framifrån eller snett framifrån på en persons ansikte och ungefär halva överkroppen. Men ett porträtt kan vara så mycket mer än så, bilder tagna i en miljö som framträder tydligt kan samtidigt berätta saker om personen. Och ett foto taget ur en ovanlig vinkel kan säga mer än ett som är taget på traditionellt vis. Vissa vinklar ska dock undvikas, i alla fall på oss 50-plussare. Det blev väldigt tydligt under kursen …
Teknik eller konstnärligt uttryck?
Jag har alltid snöat in på att en bild ska vara tekniskt perfekt för att vara nöjd med den. Maja Nylander, kursledaren, avvisade bestämt att den tekniska kvaliten är lika viktig som bildens konstnärliga uttryck. Hennes budskap var tydligt: ”Lite oskärpa är inte hela världen om bilden för övrigt är intressant”.
Jag är nog ändå rätt så nördig när det gäller den tekniska kvaliten och har som ambition att en dag kunna leverera både och, även om det inte i första hand är fotokonst jag vill ägna mig åt. Men bilder som har ett mera konstnärligt uttryck är såklart mer intressanta än något som bara är plåtat ”pang på”. För att bli bra är det bara att fortsätta att öva.
Bor du i Göteborg-Kungälv-Ale och vill vara modell? Hör i så fall av dig! Du får inget betalt, men du kan få fina bilder på dig själv för besväret.
mamedia.se använder cookies för att optimera ditt besök. Genom att fortsätta att surfa på sidan godkänner du användningen av cookies. Mer information om cookies och hantering av personuppgifter finns på läs-mer-sidan. Jag förstår!Läs mer
Personuppgifter och cookies
Privacy Overview
This website uses cookies to improve your experience while you navigate through the website. Out of these, the cookies that are categorized as necessary are stored on your browser as they are essential for the working of basic functionalities of the website. We also use third-party cookies that help us analyze and understand how you use this website. These cookies will be stored in your browser only with your consent. You also have the option to opt-out of these cookies. But opting out of some of these cookies may affect your browsing experience.
Necessary cookies are absolutely essential for the website to function properly. This category only includes cookies that ensures basic functionalities and security features of the website. These cookies do not store any personal information.