0702-147265 INFO@MAMEDIA.SE

Det finns utan tvekan fysiska hinder för fotografer. Att vara (eller leka) fotograf kan minst sagt vara förenat med vedermödor. Det blev väldigt tydligt härom dagen när jag skulle försöka föreviga den enormt vackra vitsippsskogen.

Att vara 61 och ha progressiva glasögon är långt ifrån optimalt för en fotograf som krälar runt på marken för att komma i jämnhöjd med växtligheten. Upptäckte dessutom hur extremt ovig jag blivit och med cirka tio kilo för mycket blev det hyfsat bökigt. Det hade kunnat bli riktigt roliga bilder (eller filmklipp) på mig där jag likt en säl baxade mig i läge för att försöka få till en fin bild på en ensam vitsippa.

Eftersom jag inte är ägare till ett makroobjektiv kan jag inte få de där riktiga närbilderna. Då blir det i stället till att få med lite av omgivningen och när jag hittade en ensam sippa nära en mossbevuxen pinne hade jag mitt motiv. Det var fint ljus, klockan var runt 17 och solen stod lågt och silade ljuset ner mellan träden.

Att fånga min lilla sippa visade sig lättare sagt än gjort. För att komma tillräckligt långt ner fungerade det inte att titta i sökaren, det var fysiskt omöjligt att få ansiktet tillräckligt långt ner. Så det var bara att fälla ut skärmen.

Problem nummer två; nu blev vinkeln i glasögonen fel, liggande på mage kunde jag inte titta i “läsrutan” utan att böja huvudet bakåt – ungefär som en kobra redo att hugga. Så vad gör man? Att famla i blindo skulle knappast fungera. Det fungerar inte heller att försöka fokusera och trycka av i kobraställningen, så det var bara att slänga brillorna. Jag ser hyfsat på nära håll och chansade på att kunna ställa fokus utan synhjälpmedel.

Problem nummer tre var att hitta fokus. Jag ville såklart ha det mitt i blomman men det var svårt att autofokusera då motivet gav kameran många val. Så det blev till att fokusera manuellt, via skärmen. Utan brillor! Sen gällde det att försöka hålla kameran stilla, kvar i fokusläget, och trycka av utan att röra den. Provade några varianter, tillslut lyckades jag hålla kameran någorlunda stilla samtidigt som jag tryckte av med höger tumme.

Puh! Är hyfsat nöjd med bilden även om jag ser att den kunnat vara något skarpare. Men det var kul att testa krypa-runt-som-en-säl-fotografering, kan inte komma ihåg att jag gjort det förut. Det viktigaste av allt är ändå att jag lärde mig saker. Och jag tänker kräla runt fler gånger!

Ensam vitsippa och en mossbevuxen pinne.