av Marie Sjödin | 22-08-18 | Åsiktsverkstaden
Ett av mina foton har olovligen använts för politisk propaganda. I Chile. Fotot har dessutom manipulerats på ett otillåtet sätt vilket känns tråkigt och respektlöst. Detta väcker onekligen frågan om hur man ska hitta balansgången mellan egen marknadsföring och andras otillåtna användning.
Manipulerat foto. Det är beskuret och ”prytt” med banners.
Häromdagen fick jag ett mail från en Bárbara Medina, journalist på Agence France Presse i Chile. Bárbara arbetar med faktakoll inför en folkomröstning i Chile där man ska rösta om att ändra konstitutionen. Hon berättade att mitt foto cirkulerar i olika nätverk, bland annat på facebook, i propagandasammanhang. Hon hade hittat originalet på Pixabay och undrade var bilden är tagen och när. På fotot, som beskurits, har man som synes klistrat in banners vars budskap lyder ”jag godkänner den nya konstitutionen”.
Fotot är taget i Ytterby
I det sammanhanget en ren fejkbild alltså. Fotot är taget i Ytterby, Kungälv, för 10-12 år sedan och har inget med någon folkomröstning i Chile att göra. Samtidigt är syftet gott, en ny konstitution är tänkt att göra det chilenska folket mer jämlikt, den gamla grundlagen är från 1980 och författad av Pinochet-regimen.
Originalfotot. Obeskuret med balkonger utan banners.
Den panel som nu röstats fram för att skriva om konstitutionen består till hälften av kvinnor och även urbefolkningen är representerad. Men hur gott syftet än är känns det lite tokigt att mitt foto används på det viset, helt utan mitt godkännande.
Aldrig hade jag väl trott att ett av mina foton skulle komma att användas som propaganda inför en folkomröstning i ett land på andra sidan jordklotet. Enligt Pixabays regler får bilderna användas gratis, även i kommersiellt syfte, men de får inte manipuleras på det sätt som gjorts här. Helst ska även källan anges vilket inte heller gjorts. Trots att det är gratis att använda bilder från Pixabay förväntas den som laddar ner något att följa reglerna.
Folk stjäl hej vilt
På Pixabay finns också möjlighet att frivilligt skänka en liten slant till fotografen (vilket sällan sker), jag har kanske cachat in en hundralapp totalt under flera år. Jag slutade ge bort foton till Pixabay när det uppdagades att de stals av en annan sajt med gratis nerladdning. Där tog man sig friheten att styra funktionen med gåvor till sig själva, men med information som sa att de gick till fotografen. Så kan man också tjäna pengar …
I övrigt är det bara att konstatera att folk stjäl hej vilt från nätet. Därför ska man bara lägga ut lågupplösta foton!
Chiles nya konstitution
För den som är intresserad av att läsa mer om den kommande folkomröstningen där chilenarna förväntas rösta in en ny konstitution finns info här >>
av Marie Sjödin | 20-12-11 | Foto, Stilleben
Ja, det blev pannkaka framför kameran för en tid sedan. Har länge tänkt fotografera pannkakor efter att ha blivit inspirerad av Elin Kero. Hon visade i en Youtube-film hur hon snabbt arrangerade ihop ett stilleben med pannkakor. Som förberedelse hade hon varit på loppisar och köpt rekvisita och förstås stekt ett gäng pannkakor.
Sedan ett par år tillbaka har jag också börjat samla på mig rekvisita från loppisar. Man kan göra riktiga fynd, billiga saker som gör sig fint på stilleben. Kannan och den lilla krukan i bakgrunden på min pannkaksbild är loppisfynd som kostade 10-15 kr styck. Saker i den bruna färgskalan blir väldigt fina på bild och den där kannan gör sig bra. Tallriken fick jag offra några tior på Cervera för, men det var den värd.
Det tog sin tid att få till bilden. Pannkakorna stektes ett par dagar innan fototillfället och jag hade även köpt bären. Bara att skrida till verket och arrangera alltså. Det är verkligen inte lätt, jag fick göra om flera gånger och pannkakorna blev väldigt hanterade längs resans gång. Tyckte tillslut att det blev bäst att vika dem i fyra delar och lägga dem i en lite slarvig hög.
Här har ni resultatet, jag är ganska nöjd och har fått mycket cred för bilden. Men som vanligt ser jag att det finns detaljer som kunde ha gjorts bättre, saker som jag har med mig till nästa gång det står en tallrik pannkakor framför kameran.
av Marie Sjödin | 20-04-22 | Foto
Det finns utan tvekan fysiska hinder för fotografer. Att vara (eller leka) fotograf kan minst sagt vara förenat med vedermödor. Det blev väldigt tydligt härom dagen när jag skulle försöka föreviga den enormt vackra vitsippsskogen.
Att vara 61 och ha progressiva glasögon är långt ifrån optimalt för en fotograf som krälar runt på marken för att komma i jämnhöjd med växtligheten. Upptäckte dessutom hur extremt ovig jag blivit och med cirka tio kilo för mycket blev det hyfsat bökigt. Det hade kunnat bli riktigt roliga bilder (eller filmklipp) på mig där jag likt en säl baxade mig i läge för att försöka få till en fin bild på en ensam vitsippa.
Eftersom jag inte är ägare till ett makroobjektiv kan jag inte få de där riktiga närbilderna. Då blir det i stället till att få med lite av omgivningen och när jag hittade en ensam sippa nära en mossbevuxen pinne hade jag mitt motiv. Det var fint ljus, klockan var runt 17 och solen stod lågt och silade ljuset ner mellan träden.
Att fånga min lilla sippa visade sig lättare sagt än gjort. För att komma tillräckligt långt ner fungerade det inte att titta i sökaren, det var fysiskt omöjligt att få ansiktet tillräckligt långt ner. Så det var bara att fälla ut skärmen.
Problem nummer två; nu blev vinkeln i glasögonen fel, liggande på mage kunde jag inte titta i ”läsrutan” utan att böja huvudet bakåt – ungefär som en kobra redo att hugga. Så vad gör man? Att famla i blindo skulle knappast fungera. Det fungerar inte heller att försöka fokusera och trycka av i kobraställningen, så det var bara att slänga brillorna. Jag ser hyfsat på nära håll och chansade på att kunna ställa fokus utan synhjälpmedel.
Problem nummer tre var att hitta fokus. Jag ville såklart ha det mitt i blomman men det var svårt att autofokusera då motivet gav kameran många val. Så det blev till att fokusera manuellt, via skärmen. Utan brillor! Sen gällde det att försöka hålla kameran stilla, kvar i fokusläget, och trycka av utan att röra den. Provade några varianter, tillslut lyckades jag hålla kameran någorlunda stilla samtidigt som jag tryckte av med höger tumme.
Puh! Är hyfsat nöjd med bilden även om jag ser att den kunnat vara något skarpare. Men det var kul att testa krypa-runt-som-en-säl-fotografering, kan inte komma ihåg att jag gjort det förut. Det viktigaste av allt är ändå att jag lärde mig saker. Och jag tänker kräla runt fler gånger!
av Marie Sjödin | 19-10-16 | Nyheter, Webbdesign
I morgon, den 17 oktober är det dags för Divi 4.0. Använder numera i stort sett Divi till alla sajter jag gör då det är ett tema som går att variera mer än något annat jag använt genom åren. Det byggs i moduler vilket gör det väldigt enkelt att flytta runt på saker och det är också enkelt att bygga mallar som bara är att ladda ner till nya undersidor. Divi är helt enkelt ett verktyg som gör att man slipper uppfinna hjulet mer än en gång per sajt!
Är du nyfiken på Divi? Då kan du titta här: https://wn.nr/7AbQAy
av Marie Sjödin | 19-05-02 | Samarbetspartners, Uppdragsgivare
Budskapet ”sätt färg på betongen” kommer från Maria Englund-Olofsson. Sedan ett år tillbaka driver hon en webbshop där hon säljer silikatfärg, avsedd för att måla på betong. Marias affärsidé är att sälja färgen i små förpackningar till personer med betonggjutning som hobby eller yrke.
Vad innebär nu detta? Jo, silikatfärg är egentligen avsedd för för enorma husväggar i betong och säljs därför i megastora förpackningar. Men allt fler upptäcker att betong är ett fantastiskt material att gjuta prydnads- och nyttosaker i och det blir självklart roligare om man kan måla sina alster. Att köpa 20-litershinkar med en enda kulör är förstås inte optimalt för betongkonstnärer, ett faktum som Maria har tagit fasta på. Hon köper därför in de stora förpackningarna och delar upp dem i 100-millilitersburkar som hon säljer i sin webbshop. Hennes sortiment är snillrikt genomtänkt med ett antal grundfärger som sedan kan mixas ihop till nya kulörer.
Varför silikatfärg?
Vad är det då som är så speciellt med siilkatfärg? Kan man inte ta vilken färg som helst? Nja, kan och kan, men vill man ha ett bra och hållbart resultat är silikatfärg den optimala produkten för betong. Den är helt enkelt anpassad för materialet på så vis att den förenar sig med betongen till en enhet. Pigmenten är dessutom kulörbeständiga vilket innebär att färgen inte bleknar eller blir missfärgad med tiden. Läs mer om silikatfärgen på informationssidan i webbshoppen.
Så om du, liksom jag, tillhör den kategori som blivit sugen på att gjuta i betong är ett besök på decorelle-sverige.se väl värt ett besök. Eller du kanske redan är en etablerad betongkonstnär? Även om rå betong är snyggt så är det roligt att kunna variera och färglägga vissa alster, vilken nivå du än är på. I shoppen får du dessutom 15 procents rabatt om du köper fyra burkar. Blanda som du vill, välj fyra olika eller fyra av samma sort. Maria säljer också förtunning som används för att späda färgen för att uppnå en laserande effekt. Även förtunningen ingår i rabatterbjudandet. Till decorelle-sverige.se>>
Bilden visar ett fat i betong som skapats och målats av betongkonstnären Sonia Erlandsson. Publicerad med tillåtelse av Maria Englund-Olofsson.
Är du intresserad av en webbshop liknande decorelle-sverige.se? Kontakta mig för offert>>
Marie, MaMedia
